Detta var rubriken på Marianne Skardéus föredrag vid Skaraborgs Senioruniversitetet senaste månadsmöte den 5 april. Det stod snabbt klart att hennes ”vi” refererade till tre av Carl von Linnés trognaste lärjungar: Peter Björkander, Andreas Dahl och Claes Bjerkander.

Gemensamt för dessa tre epigoner var inte bara att de var skaraborgare. De delade också erfarenheten av att ha vuxit upp under enkla förhållanden, avancerat till högre utbildning vid Uppsala universitet och av intensivt arbete i forskningens tjänst.

Peter Hernqvist visade sina framfötter inom veterinärmedicinen, Andreas Dahl inom botaniken och Claes Bjerkander slutade som ledamot av Kungliga vetenskapsakademien.

Marianne Skardéus valde att ägna extra uppmärksamhet åt Bjerkander. Kanske för att denne ödmjuke, uthållige och mycket strukturerade landsortsforskare levandegjorts på ett förnämligt sätt av Kerstin Ekman i boken. ”Då var allt lustigt och levande”.

Mästaren själv – Carl von Linné – glömdes inte bort. Åhörarna fick veta att denne celebritet var mer imponerad av Ingasäter på Billingens sluttning än av Skövde. Och att han vräkte i sig smultron i försök att lindra sin gikt. Anekdoterna i all ära. De skymde inte på något sätt Linnés epokgörande storhet. Väl fångad i sentensen: Gud skapade världen, Linné organiserade den.

För Skaraborgs Senioruniversitet
Anders Lindgren