Trädgårdsodling är humanism!

Så menade Ronny Ambjörnsson, pensionerad professor i idéhistoria, vid Senioruniversitetets oktobermöte där han talade om trädgårdar i litteratur och verklighet. Han tog flera exempel ur sin nya bok ”Den hemliga  trädgården” och berättade glädjefyllt både om sina egna odlingar och andras. ”Vi blir själfulla av att se det växa” hävdade han. 

RonnyAmbjörnsson, idéhistoriker från Göteborg och Umeå samt trädgårdsodlare på Gotland.

Svenskarnas växande intresse för trädgårdar började redan vid 1900-talets början med kolonirörelsen. Tanken bakom den var inte bara att enkelt folk skulle odla sina egna grönsaker och frukter. Den blommande mångfalden bidrog också till ett rikt och gott liv, ansågs det.

Lustfyllt nöje

F d bönder och lantarbetare som flyttat in till staden återknöt till sina rötter tack vare trädgården. I grönskan bytte man från det nödtvungna pengaarbetet till det lustfyllda nöjesarbetet. Den egna täppan blev därmed ett rum där man kunde vara en självständig och mer harmonisk individ.

-Du odlar din själ samtidig med din trädgård, menar Ronny Ambjörnsson.

Enligt Ronny Ambjörnsson är man både utom- och inomhus i trädgården:                      -Den är ett mellanrum som öppnar för tankelekar och fantasier, nästan som i ett lusthus, sade han.

Helare människor

Trädgården är numera även terapi för utbrända och psykiskt sköra. Här kan man gå ner i varv och återhämta sig – till stor del tack vare långsamheten. Växter tar tid på sig.           För den som odlar bromsas tiden upp. Man hinner ta in färger, former, dofter och ljusspel.

Samtidigt blir trädgården aldrig klar. Hela tiden fortsätter byggandet av det egna uterummet som man själv blir en del av. Harmonin får man på köpet.

-Den som odlar sin trädgård odlar samtidigt sin själ. Det är ett litet under att något så handfast som gödsel, lökar och frön gör oss helare som människor, sammanfattade Ronny Ambjörnsson. /FJ

  Att signera den nya boken hör till när Ronny Ambjörnsson föreläser.